Att Våga be om hjälp

Att svälja den där förbannade stoltheten !!

Jag har beviljad hemtjänst sen jag kom hem ifrån operationen.

Det var oerhört förnedrande och inom mig växte paniken. Varför ? Hur ? När jag satt där på avdelningen så svarade den ena sköterskan att varför ska jag ha hemtjänst? Jag har ju varken ålder eller handikapp nog..

Precis så kände jag också. Men… smärtan I foten var förlamande och min rygg påtalade annat.

Jag har kämpat sen jag blev sjuk. Golven var absolut det värsta jag kunde ta men jag fördelade det på olika tider av dagen. Hade jag dammsugat så fick jag vänta några timmar kanske resten av dagen innan jag kunde skura. Ryggen och höften vrålade, men jag klarade av att sköta mitt hem. So far…

Men….. jag trodde i min stolthet att jag skulle klara av att vara självständig när jag kom hem även nu.

Jag fick en stövel ist för gips och jag fick stödja mig lite grann. Perfekt tänkte jag. Insåg snabbt att det gör jag inte. Jag behövde verkligen hjälpen. Jag som har så svårt att be om hjälp😳🥺

Denna förbannade stolthet🙈

1. Duschen… oavsett könet på hemhjälpen så behöver jag hjälpen av med byxor och stöveln. Byxorna kan vara svåra att få av å på beroende på vidheten i byxbenen.

Och det är bra att ha tillgång till 4 händer när stöveln ska på. Smärtorna vid det här är slående,illamående nästan till svimningsgräns… Smärtorna både ser och hör dom.. resten tiger Jag om… vrf ? Stoltheten 😬🥺

Det känns också oerhört förnedrande att behöva blotta sig inför främmande människor. Min dotter är en sak… det berör mig inte, eller ja iallafall inte på samma nivå..

I den här arbetsgruppen är det 2 killar. Den ene har jag bara sett 1 gång. Den andra har varit hos mig flera gånger. Och 2 gånger i dusch. Jag tvättar mig själv, men når inte ner till foten,där får han hjälpa mig. Jag ser att han känner sig obekväm. Och det är inte så konstigt. Troligen är hans föräldrar i samma ålder som mig och dom andra gamlingarna är typ kanske 20 år äldre…

2. Städning.. den har jag inte sett av hittills. Jag vill försöka göra själv oavsett om det tar en hel dag. Men… golven är som sagt dödande och smärtorna från min fot är återigen svimningsgränsen av smärtor. Men jag har inte kurage nog att ringa och fråga när de tänker städa. Så jag fördelade mitt hem på 3 dagar för att städa.

Jag tänker hela tiden att dom andra har mer behov än jag…

3. Disken. Jag försöker diska, men har svårt att stå länge. Det problemet hör också till min ursprungliga sjukdom.

Där får jag hjälp. Även med sopor. Dom bär ut åt mig.

4. Kattlådan… det är långt ner… Har beviljat hjälp… men vad gör jag ? Jag gör det själv… sätter jag mig på duschstolen så kan jag nå ner såpass att jag kan fiska upp det som finns där. Risken att ramla ur är dessvärre stor 🙈 Men jag är försiktig.

5. Posten… den kommer in mer än sällan. Dom glömmer den🥺 jag klandrar dom inte. Dom har tight schema…

6. Tvätten. Jag har utfört det själv. Värst är att hänga upp 😥 Så torktumlaren har fått arbeta istället. Skit bra i dessa dyra tider 😥🙈

Jag är så tacksam för att dom finns. Världens goaste människor.jag betalar ju för tjänsten. Maxtaket… Så varför inte be dom ?

Den där stoltheten får lov att backa nu. Det räcker! Jag har i hela mitt liv slitit röven av mig. Gjort allt själv. Nu är det dags att be om hjälp❤️ Jag kan inte fortsätta så här, jag bränner ljuset i båda ändarna!

Bli stolt genom att acceptera läget och situationen. Jag är helt övertygad om att olyckan var en varning. Och den varningen tar jag vara på. Den var hemsk..

Grävt ner mig under täcket med den här boken, som i sin tur blir dagens avslut ❤️

Kram❤️

Annons