Kroppen vaknar inte idag. Har ont som fan… Så hjärnan blir ju trött den med. Det enda den hör är ju skriket ifrån nerverna-> AJ AJ !!
Ortopeden ville ju dra ner 10mg/dag till så jag lyssnar. Dessvärre skriker det ännu mer.
Dom har fått för sig att jag har ont i skinnet. Men jag har inte ont i skinnet. Däremot när jag gjort undersökningens rörelser och läkaren haft sin hand över korsryggen så har det gjort ont under läkarens hand.
Men ingen idé att rodda i det. Igår var jag inte kaxig och detsamma idag. Ska försöka komma ut på en liten Runda så Gecko får göra sitt. Tur man har kryckor. Igår frågade dottern vrf jag inte tog rullatorn. Ja..varför gör jag inte det eg.. men jag är inte där än i huvudet. Jag skäms.. dumt nog. Jag tar den inomhus..men ute är det kryckor som gäller.
Idag var det meningen att jag skulle ta hand om min lilla människa, men har varken ork eller kraft till det. Och det gör så ont i min själ🥺 Jag älskar verkligen all den tid jag har med honom. Så jag tog modet till mig och ringde dottern för att säga att jag inte kan och orkar. Då hade ungdomarna redan gjort upp igår hur dom gör. Så allt löste sig ändå. Men jag skäms över att jag inte kan🥺 men hon svarade lika lugnt att det är deras barn.. ja det är ju det. Men när jag brister i att kunna hjälpa till så skäms jag.. konstigt nog.
Det finns mycket på min lista som ska åtgärdas.. tvätten tex, städa, plocka ordning i förrådet, besvara försäkringskassans brev mm. Brevet är ngt jag själv ordnat. Jag vill se om det finns möjlighet att kanske få göra ngt.. och iaf vad. Dessvärre så inser jag att det går inte att planera vad jag ska göra imorgon ens… Men jag kör på, så kan ingen säga sen att jag inte försökt.
Sen har det där X:ett både skrivit och ringt som fan. Jag besvarar ingenting, och läser ingenting. Bara raderar det. Varför lägga energi på det lix? Han är vansinnig för min blunder med bäverbilden🙈
Idag har han ringt mig 4/5 gånger och skrivit 10 sms under veckan. Jag har inte en aning om vad han vill, jag läser inte. Raderar direkt. Att ha funnit den styrkan är en seger för mig. Efter 10 år så tog jag steget och klarar det. Jag har inget behov av han, han tillför ingenting. Han behöver hjälpen på psykiatrin, och den vägrar han ta. Det är inget fel på han. Då får han leva sitt liv. Det är han som gör sig ovän med allt och alla. Jag har backat färdigt. Visserligen är jag livrädd för honom, men nu räcker det. Rädsla är något man deff inte ska ha i sitt liv. Det tar enorma mängder energi.
Och nu när han håller på så här, så har han ingen att prata med. Då har han återigen gjort sig ovän med både chef och andra. Jag brukar ge med mig och besvara, vilket han vet. Att jag nu inte gör det, och trots att han kanske skriver elaka ting och inte får reaktion så ökar han sin takt med trakasserier. Det finns blockering på telen vilket jag hade i början.. men då ringde han från dolt nummer. Dolt nummer kan vara läkaren, så jag har nu bett sjukvården om att de säger till när dom ringer. Telesvararen stängde jag av helt, där kräktes han ur sig allt å lite till och jag kan inte med funktionerna …
Det går inte att hjälpa honom. Så svaret på hans slit med telesamtal och sms är och förblir total tystnad. Då mår jag bäst👍
Jag kan inte hjälpa alla, hur gärna jag än vill så går det inte. Jag behöver all energi till mig själv och min familj. Just nu behöver jag energin för att orka med smärtorna.
Ni får ha en fortsatt fin dag där ute. ❤️ Kram & tack för att ni finns🙏
Busiga mor 