Smärtsamma trigger/flashback minnen,

Jag har  märkt att jag ”fastnar” när jag blir sårad eller arg. Det är ngt jag inte känner igen. Förr kunde jag diskutera om det, reda ut och sen var det bra och jag gick vidare.

Besvikelsen över hur den äldsta agerar gör mig riktigt riktigt illa. Hans beteende gentemot mig är en exakt kopia av det jag skilde mig ifrån år 2009. Jag orkade inte längre hålla fasaden utåt eftersom jag imploderade inombords.

Jag har alltid ställt upp för mina älskade barn, men där och då svek jag dom riktigt ordentligt, fast jag visste inte om det förrän jag kom hem tillbaka från Norge till Sverige. Jag fick hintar om det under dom två åren men jag förstod inte innebörden..

Men åren innan skilsmässan försökte jag dölja för mina barn, men tror jag dolde det väldigt illa. Som tex orden

” –lägg dig inte i, -Fråga inte, -Var inte så jävla nyfiken, -det här är min gård,  –jag vet den exakta platsen där ingen skulle finna dig,-tjata inte, lyssna inte på mamma för det är bara en massa dravel,det är mitt hus, osv osv.

Alla diskussioner som jag och barnen hade, där jag försökte förklara saker, så kunde han komma å just lägga sig i hela diskussionen och styra om min åsikt till ngt annat… eller… När han och jag pratade så kunde han helt plötsligt ta upp telefonen å ringa ngn… och som svar på varför han gjorde så …du har inget viktigt att komma med ändå.

Den största smärtan var när jag insåg att han var otrogen… Vi var på firmafest…hans kollega frågade vart mannen var  och jag visste inte… Då svarade han att troligen är mannen med favoritchaffisen… jag blev frågande…han förklarade att det var en av lastbilschaufförerna som kom med leverans till deras jobb. Och dom försvann alltid iväg nånstans… jaha ?

Där stod jag och bara sjönk…tittade mig omkring och gick sen bortemot toaletterna… då de kom ut tillsammans ifrån samma toalett. Då sjönk jag ännu mer. Jag minns att jag frågade mannen vem hon var….mannen vägrade svara på den frågan utan kontrade med att jag var svartsjuk…Att jag skulle sluta upp med att följa efter honom. Till saken hörde att han gick aldrig tillsammans med mig om vi var ute. Han drog iväg på sitt håll och drack tills han kröp och vid hemgång så dök han upp så vi kom hem tillsammans.

Mina vänner såg på min man att ngt hade hänt..Dom frågar mig som fick svara jag vet inte. Dom frågade mig vem hon var, och jag svarade hans favoritchaufför på jobbet..

Den kvällen blev helt förstörd. Hans ilska av att jag ville veta hennes namn gjorde att dom två försvann resten av kvällen och jag fick åka hem själv.

Ett annat förnedrande exempel var en annan fest… jag fick migrän och blev tvungen att åka hem… han följde inte med mig… han skulle bara stanna en stund till….. det visade sig sen att han drog till krogen där han träffade….Just det… chauffören. Han kom hem runt kl 0800 på morgonen och skyllde på sina vänner.. att det var dom som drog med honom. 

Nu när jag skriver om detta så dyker ett annat minne upp. Vi var på ett födelsedagsfirande av en nära vän till barnens farfar. Jag var höggravid med mellanbarnet. Helt plötsligt fick jag förvärkar som drog igång på riktigt. Det var långa intervaller 15 min kanske… men såpass kraftiga att jag ville åka hem. Men……….. mannen vägrade följa med mig hem. Jag var återigen en festförstörare,Tråkmåns osv… Klart som fan jag blev ledsen, men jag ställer aldrig till med en scen inför folk. Det är privat tycker jag. Så jag gick till barnens farfar och frågade om han kunde se till att mannen kom hem sen. Farfar blev riktigt riktigt arg på sin son när han insåg att jag åkte hem pga…ev bebis. Men mannen vägrade.  Så farfar slutade dricka just för att vara klar i knoppen. Han hade tagit en öl och hade precis öppnat nummer två, som han gav bort. Skulle det bli bebis, så skulle iaf han vara nykter. Han erbjöd sig till och med att följa med mig hem. Han var riktigt orolig och samtidigt väldigt arg på sin son.. men… jag sa det gick bra. Jag åkte hem. Farfar till barnen ringde mig några gånger under kvällen och körde sen hem sin son. 2 dagar  senare föddes min son.

En händelse till dök nu upp…. Mina pojkar hade druckit medicin…jag ringer barnens far(vi hade den perioden gått isär) Han var typ bakis/full och tyckte jag var fjantig och hönsmamma… behövs ingen resa…  En timme senare for jag med SOS i telefon, poliseskort samt utrop i radion om att hålla vägen fri för min bil… När mannen kvicknade till så fick han inte tag på mig, han ringde sjukhuset och fick veta att mellansonen var medvetslös pga medicinintag …

När jag skriver om detta och ser mina egna ord, så ser jag klart och tydligt sveket. Han följde inte med mig när jag skulle operera bort livmoder och äggstockarna…Han var inte med mig när jag skulle ta bort blindtarmen, eller knä operation… Medans jag varit med honom på allt. Alla är vi olika, jag är väl en hönsmamma som vill ta hand om folk… alla är inte sånna.

Men… jag ser ju nu vart allt kommer ifrån när det gäller min förstfödda. Och det smärtar mig enormt. Jag känner mig så hatad av mitt egna barn. Eller ja..hatad är ett starkt ord…

Båda pojkarna polisanmälde sin far 2 gånger när jag hade flyttat hem. En full fader som gick på sina pojkar. Mellansonen låste in sig i boa och ringde mig i panik. Så jag for iväg för att hjälpa honom ..han sprang över gärdet tror jag.. han var direkt livrädd för sin far. Händelsen slutade med att det var mitt fel…jag lägger mig i…

En annan gång när fadern var full var det min dotter som kom i kläm. Jag var på en annan gata…jag visste exakt vart hon var eftersom jag precis pratat med henne. Den äldsta sonen hade ringt mig å frågat om jag visste att hon var ute på byn och jag hade då svara att hon köper godis osv… vad gör då fadern ? Jo han flyger ur en bil och mer eller mindre slänger in dottern i bilen.. sonen gick i försvar och därmed blev det en fight eller liknande mellan far å son och ja…. I faderns ögon så var det mitt fel…igen…

Det har alltid slutat med att det är mitt fel…hur mycket jag än vridit och vänt på det hela så har det slutat med att det är mitt fel… och det är just detta beteende min äldsta son tagit till sig. Vi har pratat om det så många gånger och han har sagt lika många gånger att han inte vill bli som sin far…..

Tiden när jag hyrde gården så fick jag inte be om hjälp. Jag blev sjuk i samband med flytten dit och i början bodde jag i boa. Sen ville sonen att jag skulle flytta in så jag kom närmare toaletten.. och närmare ev hjälp. Men…… då försvann han och bodde mer eller mindre hos tjejen och jag fick klara mig själv. Och den största synden var just att be om hjälp. Kan jag inte klara mig själv är det bättre att jag flyttar till eget boende. Jag fick inte sälja getterna, för jag hade skaffat dom just för terapi…Jag hade på slutet ingen ork att ta hand om dom, medans sonen vägrade godkänna att jag sålde dom. Det var hans gård, och getterna var skrivna på hans gård så därmed stannar dom kvar.

När jag flyttade ifrån gården fick jag inte med mig allt, och sonen sa att det är ingen panik med grejerna. Dom får stå kvar. Jag tar det allt efter jag har ork. Men… Så sålde han gården och helt plötsligt fick jag inte åka dit för att just hämta mina grejer. Exakt samma mönster som fadern. Exakt.! Vid skilsmässan möttes jag av samma sak. Men…. advokaten sprätter mannen på näsan genom att förklara att iom äktenskapet så äger jag hälften. Och jag valde att ge min halva till barnen. Mannen var rosenrasande och ansåg jag hade ruinerat honom.. hur ens ? Jag tog inte en enda krona. Och sen när sonen tog över gården så betalade sonen genom att ta över lånen. Fadern blåste sin egna son… sonen fick alltså betala faderns skulder plus sin egna ägandedel… men skit samma.

Jag lämnade till slut gården. Flickorna i getflocken gav jag bort till en nära vän till min dotter.

Det gör så ont i mig att bli bemött på samma sätt som jag mer eller mindre flydde ifrån genom att skilja mig. Kanske detta som orsakar till att jag ”fastnar” Det slungar mig bakåt i tiden i form av flashbacks…Jag har diagnosen PTSD av klimax karaktär.. den inre stressen är den farligaste… den ger ångest, rädsla, försvarsposition, osv…

Jag trodde jag hade läkt inombords, men vissa sår blöder uppenbarligen fortfarande eftersom jag bemöter det i min avkomma. Ringer jag till honom är det fel, skriver jag så är det också fel.. Så hur fan ska man få rätsida när avigsidan hela tiden är bakåfram.?

Att få hjälp kan jag fetglömma…jag backar undan mer och försöker förstå… jag låter honom vara… men märker att ju mer han umgås med sin far desto taggigare blir han emot mig… Så ser jag på det och det kan vara jätte fel…Det är så mycket som inte barnen vet om…. men samtidigt så vet jag inte hur mkt fadern pratade illa om mig i samband med skilsmässan. Jag bad honom om att inte prata illa om mig inför barnen.. men då kom alltid lägg dig inte I… och hade han å jag en diskussion så drog han alltid in barnen för att få stöd…

Jag backar undan och kommer finnas där oavsett. Han är mitt barn… men han ska inte få såra mig mer… Förhoppningsvis kommer han någon gång inse själv vad illa han gör. Och inser han inte det själv…Jaaa..(?!) Varför blir han så stygg emot sin mor när han träffar ny tjej ???

”Min stora undran förblir dock….Vart tog min äldsta son vägen?”

Ja herre gud vad jag kräks idag. Det var nyttigt att få skriva ur mig en del av all skit och att få se mina ord i text som sagt…Det är inte konstigt att jag ”fastnar” Men… Nu vet jag vilka verktyg jag ska ta tag i och omorganisera på hjärnkontoret.

Har man fastnat, så slänger man helt enkelt tankarna i den där osynliga skräplådan man gömt i hemmet. Öppnar locket och stoppar ner allt rot…stänger igen och öppnas för nästa skräp någon annan gång. Direkt tankarna dyker upp, så bryter man och petar ner i ”lådan”

Nu ska jag ta på mig kläder och gå ut i regnvädret med vovven. En stärkande promenad med friskluft❤️ Det behövs.

Jag känner nu en enorm frihet,glädje och positiv energi strömma genom kroppen…

”Jag är inte perfekt,jag är inte felfri. Jag har gjort mitt bästa, jag lär mig fortfarande. Jag har imploderat inombords, men det hör till historian. Historian som inte går att göra ngt åt, däremot ta lärdom av. Jag lever här och nu, och det är just till Nuet all energi,kärlek och uppmärksamhet ska ges till.”

❤️❤️❤️

Annons