Livets efterrätt

När jag var barn sa mormor alltid att barnbarn var livets efterrätt, då man kan förlänga/ återupplevs sina egna barns småbarnstid. Och jag håller med. Jag ser min äldsta son i mitt förstfödda barnbarn… Försiktig men ändå busig. Pysslig, sitter gärna tsm med mig och grejar. Spelar spel och lyssnar på musik. Jag förstår inte vart tiden tagit vägen. Hon är 7 1/2 år. Älskade unge❤️

Min lilla människa har mormor ledigt.. och det svider i hjärtat. Man blir så van hans sällskap och våra bus. Att man blir glad i sina barnbarn är kanske en typisk mormor/farmor grej 🙃🙈

Nu är hon duschad äten och nylagd. Detsamma med denna författare. Helt slut. Ont på riktigt utan skämt.

Imorgon är en ny dag med nya bus 🌷