Att vara mamma till en tonårsflicka

Huh, ibland river jag mitt hår i förtvivlan. Herre min gud säger jag…hellre pojkar än flickor säger jag med facit i hand.Men poängterar att jag älskar ALLA mina barn. Varken mer eller mindre.

Pojkarna var absolut nada när de var i tonåren. Visst hände saker men jag var så mkt lugnare med de. Nu?? Med en 16 års jänta som varit i tonårstrotsen sen 12 så funderar jag allvarligt på vad jag gjort för dumt 😅😅

Hon är lugnare nu än för 3 år sen,men humöret alltså…jösses . Kan väl aldrig tro jag var sån ? Det hade jag inte mod till. Att vara kaxig å uppkäftig? Nä glöm direkt! Då hade öronen rest till Bahamas och resten av kroppen i en säck te nordpolen.Mina päron är ej att rekomendera till.någon därav har jag också beskyddat mina barn ifrån helvetets päron genom att jag bröt kontakten.

Nog om det…tillbaka te ungarna och att vara mamma till en tonårsjänta på 16 bast.

Dom är ego,otroligt ego samtidigt väldigt.känsliga,humörsvängningar värre än en galen tupp…morgontrött….vaken på natten….äter konstant..klahar på finnar…noga med utseende och hur man klär sig…  Det finns så.mkt att nämna som är posititvt så listan kan fortsätta.  Det enda jag önskat är att.humöret var en aning lättare att förstå 😂🤔

Jag lever ensam med detta och avreagerar mig med turer i skogen med hundarna hahaha… min stackars vän som jag drar med ut får höra.många glosor å.grodor hoppa ur min trut. Sen har jag laddat om och är stark ogen. Hoppkösjetens känsla rinner av och man bara älskar dom.

Föe några år sen skrek hon både det ena å det andra medans ho  endast fick svaret….det var ju synd du tycker så, men jag älskar dig ändå….och det jar jag vunnit mycket på…och att istället för att bli förbannad så böir jag besviken.Lovar att det biter bäst.

Att vara mamma till en tonårsjänta är ingen dans på rosor…men man får igen såååååå mycket av dom när stormen lagt sig. Man måste orka..måste palla och faktiskt tillåta sig få bli förbannad och sätta ner fötterna. Tillit är ett måste och ve den som kränker. Då flyr ungarna istället för att söka upp sin mor.

Någonstans i min vilda fight med att försöka vara en bra mor så tror jag att kag har.orkat hålla mig på den sytrådssmala stig och funnits där…för alla 3 talar om att de älskar mig…alla 3 kommer hem oavsett skick och alla 3 säger sanningen.  De har ljugit å jag blivit vansinnig…sagt sanning å jag har svalt…blivit sur å besviken men ej arg…. har lovat att aldrig bli arg om de säger som det är direkt,medans om de ljuger så klickar jag i vinkel…(avslur lögner)

Deras far blir vansinnig oavsett hur de än gör så…. det är hans dilemma. Jag lämnade eländet och aldrig ångrat.

Men återigen…mamma till en tonårsjänta…Jag är stolt över henne…avgudar henne och varit mån om att hon ska få den uppväxt jag aldrig fick. OCH…alla 3 har.en mamma!! Dörren är och förblir olåst för dom.

Men lilljänta mi…ho börjar bli stor och det är väl där jag har ont i navelsträngen kanske hahaha….

Än finns knutar att lösa och ho är å förblir lillungen oavsett ålder❤  Jag är så rädd om henne….min oslipade diamant som fick växa upp med en mamma…och hon har bröder som beskyddar henne…även om hon stundtals önskat  de dit pepparn växer så när det väl gäller så ringer hon.brorsorna.

Hon har kommit hem helt askalas dyngrak och kompisarna bad mig om att inte bli förbannad eller vara arg…öhm…blir hon nykter då frågade jag hehe…gissa om de vart som jourhavande fågelholkar. Detsamma reagerade de.när hon sa hon skulle hem.men blir inte mamma din tokig? Nää svarade min unge. Känns skönt och tryggt.  Då har det gått in och hon känner sig trygg❤

Det Finns många mammor som släpper taget som inte orkar kämpa eller ta tag i eller bromsa… dom barnen blir vilsna själar och hamnar lätt fel..sen finns det andra som låser in sina barn. Det blir revolt.  Jag har försökt balansera och tänkt inom mig att jag har själv varit ung….men visst…jag har gjort många fel med dottern…men tillsammans har vi också kommit varandra nära.

Det finns ingenting som är rätt.eller fel. Men socialens människor kan ta sig i dalen när de ska få en 15 åring att lägga sig 10 hahaha. Jomenvisst och det gjorde ni som 15 åring eller???  Nej jag är glad så länge jag klarar mig från dom!! Och jag ska överleva några år till innan jag törs släppa min lilla fågelunge…men stor kommer hon aldrig att bli i mina ögon…hon är ju minstingen med största humöret ❤