Famlar omkring

Kämpar och kämpar. Mer mediciner, långtidssjukskriven, försöker undvika att ramla ner i depression genom att aktivera mig med Handarbeten. Tv serier gör mig sällskap tillsammans med min hund.

Har drivor med tvätt att vika, men det blir bara liggande på köksbordet. Håller på att packa inför flytten. Orkar inte längre sköta gården jag hyr av sonen. Känns förnedrade faktiskt. Men vad ska jag göra? Har gett bort mina älskade getter som jag köpte i mars. Dom har gett mig terapi på hög nivå. Har lärt mig att aldrig mer ha både bock och getter tillsammans. Bockarna blir direkt dumma i huvudet när getterna brunstar. Orsakat enormt mkt stress hos mig vilket inte behövs.

Jag behandlas nu för svår osteoporos… de vet inte hur stor del SLE har i det, kortisonet har hjälpt till men måste ha det. Så jag får ngt intravenöst var 10 mån för att stärka skelettet plus kalktabletter så mina frakturer I bäckenet och ryggen läker. Ortopeden kan inte operera mig i nuläget.

Arbetsgivaren hotar med att säga upp mig, hon säger att min sjukdom inte gör det möjligt att komma tillbaka. Men jag vill ju tillbaka.och det är inte sjukdomen som bromsar mig i nuläget. Eller är det de? Jag har så svårt att acceptera min situation.